Klar!

Äntligen klar! Nu kör jag på egen hand igen. Första turen hade jag idag och den gick... som på räls helt enkelt! :) Lägger in en enkel bild från klargöringen i Älvsjö i morse. Gott nytt 2012 på er alla!

God jul!

Under julen är jag ledig, men tidigare i veckan har jag jobbat. Inget märkvärdigt har egentligen hänt förutom att jag blev riktigt förbryllad i tisdags.

Vi avgick från Stuvsta mot Södertälje, både jag och läraren pratade på om företagets interna instruktioner. Helt plötsligt börjar tågskrället (X10) att tuta av sig självt! Gissa om vi båda hoppade högt! Tutandet upphörde efter ett par sekunder och återkom inte men det var ändå en märklig händelse.

Nåväl, i onsdags gjorde jag en kunskapskontroll på den så kallade måldagen och instruktören skulle avgöra om jag är redo för uppkörning eller inte. Allt gick bra och uppkörningen kommer snart att ske. Först ska jag avnjuta en trevlig jul med familjen. Hoppas att ni får göra samma sak.

Ha en riktigt god jul! Och glöm inte att ta det försiktigt om ni ska ut i trafiken.

Saknad.

Jag saknar tiden på Roslagsbanan lite då och då... Har inget särskilt att skriva idag så jag lägger bara ut en bild på ett tåg i Kårsta från i fjol. Undertecknad har gjort inanmälan och fått körtillstånd till Lindholmen, bytt ände och förberett återresan. En vinterbild hinns också med.

"-Jävlar! Vi svängde fel!"

Igår hade vi växlingsövning på Centralen, mycket roligt och lärorikt! Skoj att hamna på platser där pendeln normalt inte kör. På bilden är vi på spår 5 och en del fjärrtågsresenärer höjde nog på ögonbrynen.                     
                                
                                               "-Mot Uppsala, tag snaps, dörrarna sprängs!"

Till Nynäs och tillbaka.

God afton, det var länge sedan sist!

Nu närmar sig slutet av utbildningen och jag åker numera med instruktör istället för handledare. Idag låg tyngdpunkten på södra delen av Nynäsbanan så vi åkte mellan Västerhaninge och Nynäshamn två gånger. Riktigt skoj att få köra där igen, det är redan två och ett halvt år sedan sist. De största nyheterna var att Nynäsgård har byggts ut med ett mötesspår och Krigslida har fått en ny perrong strax söder om den gamla i väntan på att dubbelspåret ska byggas klart.

Det finns dessvärre inte så mycket att berätta från idag, sträckan Västerhaninge-Nynäs behagar kanske bara krångla när jag inte kör där? ;) Den jäklades bara lite genom att vara snorhal men det var snarare tack vare snöslasket som drattade ned från himlen.

Dagens vrålåk som skötte sig exemplariskt.

Tre filmer och en oförskämd cyklist.

Visst fan! Idag var det lite jobb också innan ledigheten. Men det hände inte mycket eftersom jag satt reserv och kollade på TV.

På hemvägen påpekade jag däremot för en gubbe i 40-50-årsåldern som cyklade på perrongen i Flemingsberg att det är olagligt, det tyckte han inte om att höra. "-Och vad fan har du med den saken att göra?" sade han bara, synnerligen oförskämt! Jag trodde i min enfald att gamla människor hade någon form av hyfs i sig... Nåja, jag lämnade pellejönsen som stod där med sin cykel i spärren utan att kunna komma ut eftersom spärrvakten inte låste upp grinden (hihihihi). Sådana människor är inte värda att spilla dyrbar tid på, hellre visa att man är en klok människa som vet att det inte är lönt att argumentera med sämre vetande personer. :)

En anekdot i brist på annat.

Nu blir det inget tågkörande på ett tag. Nej, jag har inte gjort bort mig, jag har en blandning av semesterdagar och fridagar på rad bara. Under tiden kan jag bidra med en liten anekdot som en före detta kollega berättade för mig.

Förr i tiden på Stockholms östra skulle man vid klargöring av tåg även testa tyfonen. En vinterdag i början av sin karriär (70-80-talet någon gång) var min f.d. kollega ute på klargöring men upptäckte att tyfonen inte fungerade alls. Han gick ut och höll ett par brinnande tändstickor i tyfonens tratt för att smälta eventuell is i tyfonmembranet som frambringar ljudet.

Från ett annat tåg kommer en gammal stöt som kört tåg hur länge som helst och säger "-Hör du pojkspoling, det där hjälper inte. Så här ska du göra!", varpå han proppar tratten full med tidningspapper och tänder en rejäl brasa. Han blev sedan väldigt lång i ansiktet när han såg att tyfonens tratt började smälta! Detta var en av de första motorvagnarna som hade en tyfontratt tillverkad av plast istället för metall!

Så kan det gå. ;)

En bild på begäran.

En kompis påpekade att jag har för få bilder här, så... Varsågod Helena! ;) En morgonbild från Upplands Väsby kanske duger?

På tok för tidig morgon.

Ja jösses, det är en riktig omställning från att ha varit bortskämd med kvälls- och nattarbete på Roslagsbanan till att jobba på tidiga morgnar på pendeln. Idag fick jag stiga upp klockan 03:00, en tid när jag normalt gick och lade mig förr, för att 45 minuter senare sätta mig i bilen och köra till Kungsängen. I Kungsängen stod min taxi (gratis naturligtvis) och väntade på att få köra mig till Brodepån där arbetsdagen började med klargöring av dubbla X60.

Liiite korkad kände jag mig när arbetsdagen var slut. Jag bor nämligen i Nynäshamn och bilen stod alltså i Kungsängen 9 mil hemifrån, men jag kände inte för att åka nattbuss i en timme klockan tre på morgonen. Dessutom hade jag ju då fått stiga upp en timme tidigare, huvaligen! Nä, nästa gång hyr jag nog ett "rum för tidig tjänst" inne i stan.

Igår köpte jag mig förresten en stegräknare eftersom jag är nyfiken på hur mycket man rör sig i det här yrket. Jag hade den enbart igång under arbetstid och den stannade på 4186 steg, inte illa pinkat för ett så pass stillasittande jobb.

Övervakningskameror är bra.

Någon gång då och då händer det att en klåfingrig person trycker på nödtelefonen ombord, ett sådant tillfälle var tidigare idag. Men det folk inte verkar veta är att man direkt får upp en övervakningsbild i hytten så man kan se vem som har tryckt och eventuellt den aktuella faran (samma sak händer om någon drar i nödbromsen). Jag såg och hörde att det bara var två-tre skrattande killar vid nödtelefonen, således ropade jag med ganska barsk ton "-Hörru grabben i blåsvarta jackan, ville du något eller?" eftersom ungen med denna jacka stod närmast telefonen. De såg sig omkring och verkade paffa över att jag kunde beskriva klädseln men svarade inte. Vilka tråkmånsar.

De steg av på en station där det var rätt tomt på folk, så jag rullade iväg långsamt och frågade tågvärden i hytten längst bak om hon kunde ge dem en tut i öronen när hon passerade dem. Tågvärden meddelade att de hade hoppat till rätt bra. Utmärkt!

Praktik, tvärnit och spårbeläggning.

Nu är såväl X10-utbildningen som nivåprovet avklarat, dags för mer praktik.

Idag började jag lagom sent (04:14, tvi...) och fick åka i en bekväm taxi med länets antagligen roligaste chaufför till Brodepån för att hämta två stycken X60. Min handledare mötte upp utanför depån och vi klargjorde tåget för en färd in till Centralen där det åts frukost.

Efter halvannan timmes rast blev det ett helvarv Centralen-Västerhaninge-Kungsängen-Centralen som avlöpte utan problem... tills vi kom tillbaka från Kungsängen i alla fall. I Spånga ringde fjärrtågklareraren upp och meddelade att vi skulle få invänta tågmöte vid Solvalla och köra på "fel" spår tills efter Sundbyberg. Inget skumt med det, sådant händer ibland. När vi närmade oss Sundbybergs station höll vi 90 km/tim. som man får göra, men plötsligt tutar ATC och säger att det är 40! Nödbromsen slår obarmhärtigt till och magnetskenbromsarna dunsar ned på rälsen.

Efter att ha stannat, lossat ATC-nödbromsen och svurit ett par ramsor kunde vi krypa in i Sundbyberg. Min handledare skojar med mig och säger "-Jaha, nu har vi väl ordnat en spårbeläggning på det enda öppna spåret också.". Sekunden senare ringer tågets telefon, det är fjärrtågklareraren...

"-Jaha, gick det lite för fort in i Sumpan eller?" sade han med sur röst, som om jag hade behövt ta ned magneterna för att stanna vid stationen, tack för den! Jag förklarade som det var att ATC fick tuppjuck och tvärnitade oss vid en signal trots att vi borde fått köra 90. Det hade visst blivit en spårbeläggning efter oss, hoppsan. Tur att det rände omkring massor av spårgubbar som kunde gå och se efter vad som hänt. Det räcker ju med en liten metallflisa från magnetskenbromsen på fel ställe så tror systemet att det står ett tåg på spåret så att signalerna inte kan ställas till kör.

Väl inne på Centralen vid tiotiden köpte jag säsongens första lussebulle och avslutade dagen.

Blankett 32, slopat stopp och slött tåg.

Värst vad dålig jag är på att uppdatera den här bloggen... Skäms på mig.

Idag var det en lagom kaosartad dag i pendeltrafiken. Jag började med ett helvarv Centralen-Märsta-Tälje-Centralen. När vi närmade oss Centralen från Märsta så dök det upp ett meddelande på jobbluren: "Sänk hastigheten på Södra station, obehörigt folk i spåret.". Sagt och gjort, vi rullade försiktigt genom tunneln mot Södra, det kan ju vara så att någon vill slippa leva och då ta tåget till hjälp.

Tack och lov syntes ingen sådan person. Däremot syntes det en tjusigt röd signal strax innan plattformarna, jag ringde upp tågklareraren som sade åt mig att ta fram blankett 32 och anteckna en hastighetssänkning utan signalering. Maxhastigheten fram till Årstabron blev 10 km/timmen p.g.a. det här obehöriga folket. Efter Södra station slapp vi dessutom stanna i Årstaberg på grund av att ett pendeltåg hade pajat på nya Årstabron, endast norrgående pendlar stannade i Årstaberg. Vi ankom till Södertälje hamn med en nätt försening på 31 minuter.

Och så tåget ja... Det var det slöaste X10-tåg jag kört. En enhet drog inte alls och övriga hade ingen elbroms och tåget bromsade därmed sämre än vanligt (X10 bromsar extremt bra med elbroms så man blir bortskämd). ATC:n tyckte att den ville bjuda på diverse fel också. Trots allt så var dagen väldigt bra, all övning är nyttig övning.

X10-klargöring.

Efter några dagars utbildning börjar det klarna över hur X10 är uppbyggd, det svåraste är att minnas vilka komponenter som drivs av vilken spänning. Idag övade vi klargöring mot slutet av dagen och jag lärde mig en viktig sak: Följ inte handbokens klargöringsschema, men se till att alla momenten blir gjorda.

Apparatlådor och dess beteckningar.

I torsdags avslutades X60-utbildningen och jag ökade således min fordonskompetens med 100%. De sista fyra dagarna var ren praktik med körning i ordinarie trafik och i fredags började så X10-utbildningen.

Efter X60 tänkte jag att X10 måste vara mycket enklare med tanke på att de tekniskt sett är cirka 20 år äldre. Så fel man kan ha! Av någon anledning så känns X10 många gånger knepigare att begripa sig på, kanske för att mycket apparatur sitter under vagnarna istället för på taket som på X60. Helt plötsligt kan vi behöva rota i någon apparatlåda och måste då veta vad som finns var.

På X10p var det mesta självklart för mig eftersom jag tidigare var reparatör och var välbekant med de tågen sedan sex år tillbaka, därför är det jobbigt att många lådor har samma beteckning men innehåller andra saker. Apparatlåda 3 (AL3) på X10p innehåller till exempel huvudbrytaren, på X10 innehåller AL3 filterkondensatorer, urladdningsmotstånd (finns i AL4 på X10p) och filterreaktorer. Det är mycket att lära och lära om.

Imorgon börjar en ny utbildningsvecka, den inleds med ett diagnostiskt prov på apparatplaceringar och funktioner på X10. Jippi!

Ringrostig linjekännedom.

Idag har jag kört pendeltåg i "skarpt läge" för första gången på drygt två år, rätt skoj även om min linjekännedom har varit bättre. En del inbromsningar och stopp var direkt pinsamma, hoppas att det kommer med tiden. Två gånger fick jag ringa fjärrtågklarerarna vilket jag kommer ha svårt att vänja mig vid. Att kunna prata direkt över radio (som på Roslagsbanan) är vad jag helt klart föredrar.

Nåja, nu är körningen i alla fall igång. Övning ger färdighet.

Dagens leksak.

X60-utbildning är kul! Men det är riktigt kluriga fordon när det gäller teknik, bitarna håller sakta men säkert på att falla på plats.

Plugg, plugg, plugg. Och så lite mer plugg.

Det är inte mycket tågkörande just nu och det finns inte heller särskilt mycket att skriva om, istället sitter jag i ett klassrum och läser allehanda föreskrifter vilket i och för sig är nyttigt. Lite skoj att jag var den enda som räknade ut ny bromsprocent för ett X10-tåg med avstängda bromsar på rätt sätt. Snart börjar X60-utbildningen, det ska bli skoj!

Sista tåget.

Igår körde jag mitt sista tåg på Roslagsbanan för den här gången. 23:51 avgick jag från Österskär och 00:33 var jag tillbaka i Stockholm. Nu är det normalspår som gäller men jag kommer att sakna RB och kollegorna.

Fin utsikt.

Mellan Viggbyholm och Hägernäs har man fin utsikt över Rönningesjön. Klicka på bilden för att förstora den.

Hektisk natt.

Nja, särskilt hektisk var den egentligen inte. Men jag fick växla lite och det borde jag få övertid för! ;)

När jag gick till tågsättet på spår 5 norr för att återställa detta efter min käre kollega DT:s bravader så var det någonting som inte riktigt stämde. På spår fem ska jag klargöra två korta tåg, inalles sex vagnar. När jag kom fram så fanns där nio vagnar, vad fan!? Ett tag trodde jag att min arbetsbörda hade ökats, men efter ett snabbt samtal till tågtrafikledaren fick jag veta att han hade skickat in vagnarna på fel spår, puh! Jag växlade över dem till spår 4 där de skulle stå utan att ta extrabetalt.

Vad hade käre DT ställt till med då? Enligt vår vänskapliga tradition fick jag återställa en nödbroms, ett direktbromshandtag samt skylta om hela tåget (Det skulle till Österskär men var skyltat Kårsta och Rimbo). :D

Innan klargöringarna körde jag mitt sista tåg till och från Kårsta, lite vemodigt eftersom den har varit min favoritbana.

"Haha, fan vad ägd du blev!"

Nej då, det var inte jag som blev ägd. Det var jag som ägde en snorunge i Ormsta igår. ;)

När jag kom till Ormsta och skulle byta ände så stod en kille i 14-årsåldern och lekte med ett dörrpar. Öppnade, stängde, öppnade, stängde och provade att klämma sin fot för att se om dörrarna går upp (vilket de naturligtvis inte gör, vi har inga klämskydd och det är bra). När han såg mig ryggade han tillbaka och sade "-Det var INTE jag som höll på." innan jag hann säga något. Jag påpekade att jag tydligt såg honom stå vid dörren och hålla på men han fortsatte att bjäbba emot.

Efter några sekunder orkade jag inte mer och bad honom att gå hem till mamma. Det uppskattades inte. "-Hörrö... öööh... håll käften! Hur gammal tror du jag är va?". Jag svarade ärligt "-Ja, inte äldre än 15 i alla fall, du är ju fortfarande i målbrottet!". Eftersom jag hade gått ett tiotal meter så höjde jag rösten för att höras, jag skrek inte på honom.

Killens fyra kamrater som stod bredvid honom började gapskratta och jäklas med killen. "-Haha, fan vad ägd du blev!" sade en av dem. Stackarn verkade känna att han måste ge tillbaka, så han skrek. "-Ja, hur jävla gammal är du då? Tre eller?" till mig. Jag svarade återigen ärligt: "-Nästan rätt! Tjugo-tre!". Vilket följdes av ett ännu högre gapskratt från killens kompisar och ett "-Fan vad kass du är, du blev ju ägd två gånger på en halvminut!". Minuten senare var de på väg bort.

När jag och konduktören kom in i hytten så sade hon "-Ja... Ni killar alltså..." och flinade. :D

Händelselösa dagar.

Just ja, jag har ju en blogg nuförtiden. Kanske ska skriva något i den?

Det tråkiga är att det inte har hänt särskilt mycket... Igår var det ett signalfel i några timmar som bara orsakade diverse förseningar och jag körde nästan ihjäl två hundar. Idag har jag bara avvisat ett par skitungar från spårområdet (ja, förutom att jag körde tåg såklart). De sade att de gått vid sidan av spåret när jag såg med egna ögon att de kom knatande mitt på spåret. Smarta ungar... eller inte. :P

Dessa rullbrädeåkare...

Varifrån har alla fåniga rullbrädeåkare kommit? Massor av ungdomar åker omkring på perrongerna trots att det är förbjudet. En kille som lär hålla i sin bräda i fortsättningen skulle åka med mig från Näsby allé mot Stockholm.

När jag närmade mig perrongkanten med tåget så rymmer hans bräda från honom och lägger sig till rätta på spåret varpå han hoppar ned och ska hämta den. Jag hänger mig på tutan och låter den ljuda tills han är uppe på perrongen igen, tåget hade sisådär tio meter kvar när han kom upp. Konduktören gick till honom och påpekade för honom att han nog hade lärt sig en läxa. Killen svarade "Ja, men... brädan kunde ju ha gått sönder!". Sin egen kropp tänkte han inte särskilt mycket på. Pucko. Jag skrev en trevlig rapport när jag kom in till stan.

Nu tänker jag avnjuta lite ledighet. :) Bis später!

Reservplanen sprack.

Nu är jag nyss hemkommen från dagens pass som kvällsreserv, vilket innebär att jag har suttit på Östra vid datorn mellan 18 och 02 utan att göra något. Det var åtminstone planen! En förare körde på en person (om jag uppfattade det rätt) och togs ur trafik så jag fick ta dennes tre resterande varv: Näsbypark, Österskär och ett Näsbypark till.

Just varvet till Österskär kändes lite halvdrygt att ha på en lördagkväll. Det kan vara en hel del bus på den linjen, särskilt nu när det ännu inte är länge sedan lönen kom för alla festprissar. Överraskande nog så var det kolugnt ute och på tåget, det enda jag hörde var att ett tåg före mig hade fått något ägg kastat på sig. Nåja, det är när vi åker mot Stockholm som det lär hända grejer tänkte jag...

Men inte ens på tillbakavägen hände något. Och mest överraskande av allt: Vid Täby centrum stod inte en käft och väntade! En person steg av, inte mer. Täby centrum som brukar ha så många illaluktande festprissar att bjuda på i vanliga fall, nattklubben/puben/supstället Tegelbruket ligger ju där. På hela vägen tillbaka hade vi kanske 10-15 resenärer totalt.

De två parktågen då? Ha! Sedan när händer det saker på ett tåg till/från Näsbypark? Det ena körde jag dessutom tillbaka till Stockholm som tomtåg innan jag avslutade dagen och åkte hem.

Kärring, extrauppehåll och kycklingar.

Gårdagen bjöd inte på många överraskningar. Ett varv Österskär, ett Åkersberga, ett Lindholmen och ett halvt Ormsta (tomtåg tillbaka, mys!).

När jag åkte mot stan från Åkersberga stod det en kärring på banvallen i skogen och väntade på att jag skulle passera, hon verkade nyttja järnvägen som trottoar. Hon fick en lång tut i örat när jag passerade i låg fart, jag hade just avgått från Täljö. När jag rapporterade in händelsen på radion så svarade trafikledaren att det verkade vara en väldigt ointelligent människa. Jag håller med.

På väg från Lindholmen mot stan hörde jag på radion att ett tåg mot Österskär hade glömt att stanna vid Enebyberg, sådant är lätt hänt. Resenärerna hänvisades till nästa tåg mot stan. Det tåget visade sig vara jag, tåg från Kårstahållet stannar normalt aldrig mellan Näsby och Ösby men jag fick göra ett extrastopp. I Näsby steg en kille på som jag antog skulle till just Enebyberg. När jag stannade där så steg endast konduktören av. Resenärerna orkade visst inte vänta på mig utan promenerade kilometern tillbaka, så kan det gå.

Med dagens sista tåg (Ormsta) fick jag syn på några ungdomar som lekte tocket däringa "chicken-race" vid Ekeby. Jag tutade lite bara för att. Djursholmarna tyckte säkert att det lät fint, klockan var halv ett om natten. ;)

Krånglande tåg.

För två dagar sedan skulle jag ut på bangården norr om perrongerna på Östra för att klargöra ett långt snabbtåg som jag skulle ha till Österskär. Vi har 35 minuter på oss att klargöra tåget men jag kortade av det till omkring 25, jag klargör ju ett långt tåg på typ 15 minuter. Självklart vägrade tåget att starta när jag fällde upp strömavtagarna...! Gick snabbt igenom felsökningslistan. Batterispänning, ja. Jordfelsbrytaren okej, ja. Säkringar i skåpet rätt, ja. Säkringar i batterilådan rätt, ja. Säkring i apparatlåda 1 hel, ja. Nödstart fungerar ej. Så vad FAN har hänt?

Ringde verkstaden som skickade ut en reparatör. Denne kollade runt ett tag, pillade på någon skum knapp som jag inte har en aning om vad den är till för i en apparatlåda. Tåget surrade i alla fall igång och jag tackade för hjälpen. En titt på klockan, oj! Sju minuter kvar innan jag ska växla ned tåget till perrong, nu blir det expressklargöring! En halv minut innan nedväxling kunde jag, blöt av svett, ropa till tågledningen och begära växlingsväg.

Jag tänker aldrig dra ned på klargöringstiderna igen... ;)

Tåg till Österskär via Höganäs?

Så, nu är dubbelnatten avklarad, väldigt skönt med lite nattjobb. Igår fick jag köra Österskär + Näsbypark innan jag kunde sätta igång med klargöringarna, när jag gick mot mitt Österskärståg kom det fram en gubbe och frågade om tåget gick till Höganäs! Efter en kortare förvirring förstod jag att han menade Hägernäs och där skulle vi stanna så han steg nöjd ombord på rätt tåg. Höganäs hade ju annars varit en trevlig omväg från vår ganska isolerade bana, men såvitt jag vet går det ingen järnväg dit längre och den som fanns var inte ens smalspårig.

Fyra ordningsvakter patrullerade under hela natten, snacka om trygghetskänsla! Klottrare göre sig icke besvär. I en vagn hittade jag klotter från en välkänd liga som då och då klottrar i våra vagnar, uppskattningsvis ett par timmar gammalt och städarna fick bort det på några sekunder. Undrar vad klottrarna får ut av det? Sexuell tillfredsställelse kanske? Puckon i vilket fall som helst, de borde skaffa sig ett riktigt liv.

Nu ska jag avnjuta en och en halv ledig dag för att på torsdag och fredag jobba innan min lediga helg. Auf Wiedersehen!

Nattuggla på Östra.

Idag är det sista dagen med sommartidtabell, så från och med i natt kommer Östra station att, förutom av tågledare, rangerare och städare, även vara bemannad med en förare som klargör en del tåg inne vid perrongerna under nätterna, det vill säga kollar att bromsar, motorer, strömavtagare, dörrar, strålkastare och andra viktiga detaljer fungerar som de ska. I natt är det jag som knallar omkring på stationen och kollar att tågen funkar som de ska och håller koll efter klottrare och annat löst folk, riktigt slapp och skön tur. Det värsta som har hänt under förra vintertidtabellens nätter var att bli dödshotad av en påtänd knäppgök som ville åka tåg till Kårsta klockan två på natten. Inget att bry sig om, han lommade iväg när jag släckte ned alla tåg omkring honom.

Normalt kör man ett eller två tågpar innan man börjar klargöra, men eftersom sommartidtabell fortfarande råder när dagens tåg går så behöver jag inte göra något förrän omkring halv ett på natten när tomtågen börjar komma in. Trots det måste jag vara på plats redan 21:27 enligt schemat, säkert nödvändigt... Nåja, jag har ju betalt så jag tänker inte klaga! :)

Parken, parken, parken.

Igår hade jag en tur som inte direkt hör till mina favoriter, den innhöll TRE vändor till Näsbypark, Roslagsbanans kortaste och absolut tråkigaste linje. Visst, man är tillbaka på Östra station efter bara 45 minuter men man stannar vid varje liten mjölkpall som ligger lika tätt som spårvagnshållplatser. För min del får man gärna lägga ned den banan mellan Ösby och Näsbypark och göra snabbspårväg på sträckan, kanske även bygga spårvägen vidare till Danderyds sjukhus med smidigt byte till tunnelbanan?

I övrigt var det en lugn och fridfull dag. Utöver de tre parktågen så körde jag en sväng till Österskär (Halvsnabbt tåg, inga mjölkpallsuppehåll, tjoho!) och Kårsta (favorit).

När jag skulle köra mitt halvsnabba Österskärståg fick jag fyra frågor om jag skulle stanna vid diverse mjölkpallar i Djursholm, vilket jag naturligtvis inte skulle göra. Svarar hyggligt och hänvisar till rätt tåg och spår så att resenärerna blir nöjda. Men hur svårt är det egentligen att läsa en tidtabell? Där står det exakt var varje tåg stannar och vilka stationer vi eventuellt kör förbi. Tidtabellerna står tryckta på stora blad vid ingången till stationen. Kan det möjligen vara så att folk är för stressade och inte har tid att läsa dem, utan föredrar att eventuellt sätta sig på fel tåg och åka för långt eller åt fel håll? Ja, kanske...

Startinlägg, tåg och piller.

Okej, då kör vi! Har länge klurat på att skriva om min vardag längst fram i tåget och annat trams runt omkring, så nu gör jag ett försök.

Jag kör för närvarande tåg på Roslagsbanan, en lokaljärnväg i Stockholms län där jag mestadels kör kvällar och nätter. Banan är totalt 65 kilometer lång men trots det händer det ganska mycket, senast igår hittade jag för andra gången på en vecka en karta med underliga piller. Samma vagn och samma station (Österskär, en ändstation). Hade ingen aning om vad det kunde vara. Knark? Livsviktig medicin? Huvudvärkstabletter? Vad det än var så skulle det in till hittegods.

Efter att ha lämnat in pillerkartan på Stockholms östra station innan hemgång så grunnade jag på om man inte kunde söka efter namnet på nätet, det är ju modernt att göra så. "Neovletta" stod det bakpå kartan så jag slog mig ned vid datorn och knappade lite. Sekunderna senare jag fick mig ett gott skratt när jag såg resultatet, det var p-piller som jag hittade. Undrar om ägarinnan verkligen kommer in till Östra station och frågar efter sina piller, jag tvivlar faktiskt på det.

Det var första inlägget det, fler kommer så fort det finns något att skriva om. :)