Tre filmer och en oförskämd cyklist.

Visst fan! Idag var det lite jobb också innan ledigheten. Men det hände inte mycket eftersom jag satt reserv och kollade på TV.

På hemvägen påpekade jag däremot för en gubbe i 40-50-årsåldern som cyklade på perrongen i Flemingsberg att det är olagligt, det tyckte han inte om att höra. "-Och vad fan har du med den saken att göra?" sade han bara, synnerligen oförskämt! Jag trodde i min enfald att gamla människor hade någon form av hyfs i sig... Nåja, jag lämnade pellejönsen som stod där med sin cykel i spärren utan att kunna komma ut eftersom spärrvakten inte låste upp grinden (hihihihi). Sådana människor är inte värda att spilla dyrbar tid på, hellre visa att man är en klok människa som vet att det inte är lönt att argumentera med sämre vetande personer. :)

En anekdot i brist på annat.

Nu blir det inget tågkörande på ett tag. Nej, jag har inte gjort bort mig, jag har en blandning av semesterdagar och fridagar på rad bara. Under tiden kan jag bidra med en liten anekdot som en före detta kollega berättade för mig.

Förr i tiden på Stockholms östra skulle man vid klargöring av tåg även testa tyfonen. En vinterdag i början av sin karriär (70-80-talet någon gång) var min f.d. kollega ute på klargöring men upptäckte att tyfonen inte fungerade alls. Han gick ut och höll ett par brinnande tändstickor i tyfonens tratt för att smälta eventuell is i tyfonmembranet som frambringar ljudet.

Från ett annat tåg kommer en gammal stöt som kört tåg hur länge som helst och säger "-Hör du pojkspoling, det där hjälper inte. Så här ska du göra!", varpå han proppar tratten full med tidningspapper och tänder en rejäl brasa. Han blev sedan väldigt lång i ansiktet när han såg att tyfonens tratt började smälta! Detta var en av de första motorvagnarna som hade en tyfontratt tillverkad av plast istället för metall!

Så kan det gå. ;)

En bild på begäran.

En kompis påpekade att jag har för få bilder här, så... Varsågod Helena! ;) En morgonbild från Upplands Väsby kanske duger?

På tok för tidig morgon.

Ja jösses, det är en riktig omställning från att ha varit bortskämd med kvälls- och nattarbete på Roslagsbanan till att jobba på tidiga morgnar på pendeln. Idag fick jag stiga upp klockan 03:00, en tid när jag normalt gick och lade mig förr, för att 45 minuter senare sätta mig i bilen och köra till Kungsängen. I Kungsängen stod min taxi (gratis naturligtvis) och väntade på att få köra mig till Brodepån där arbetsdagen började med klargöring av dubbla X60.

Liiite korkad kände jag mig när arbetsdagen var slut. Jag bor nämligen i Nynäshamn och bilen stod alltså i Kungsängen 9 mil hemifrån, men jag kände inte för att åka nattbuss i en timme klockan tre på morgonen. Dessutom hade jag ju då fått stiga upp en timme tidigare, huvaligen! Nä, nästa gång hyr jag nog ett "rum för tidig tjänst" inne i stan.

Igår köpte jag mig förresten en stegräknare eftersom jag är nyfiken på hur mycket man rör sig i det här yrket. Jag hade den enbart igång under arbetstid och den stannade på 4186 steg, inte illa pinkat för ett så pass stillasittande jobb.

Övervakningskameror är bra.

Någon gång då och då händer det att en klåfingrig person trycker på nödtelefonen ombord, ett sådant tillfälle var tidigare idag. Men det folk inte verkar veta är att man direkt får upp en övervakningsbild i hytten så man kan se vem som har tryckt och eventuellt den aktuella faran (samma sak händer om någon drar i nödbromsen). Jag såg och hörde att det bara var två-tre skrattande killar vid nödtelefonen, således ropade jag med ganska barsk ton "-Hörru grabben i blåsvarta jackan, ville du något eller?" eftersom ungen med denna jacka stod närmast telefonen. De såg sig omkring och verkade paffa över att jag kunde beskriva klädseln men svarade inte. Vilka tråkmånsar.

De steg av på en station där det var rätt tomt på folk, så jag rullade iväg långsamt och frågade tågvärden i hytten längst bak om hon kunde ge dem en tut i öronen när hon passerade dem. Tågvärden meddelade att de hade hoppat till rätt bra. Utmärkt!

Praktik, tvärnit och spårbeläggning.

Nu är såväl X10-utbildningen som nivåprovet avklarat, dags för mer praktik.

Idag började jag lagom sent (04:14, tvi...) och fick åka i en bekväm taxi med länets antagligen roligaste chaufför till Brodepån för att hämta två stycken X60. Min handledare mötte upp utanför depån och vi klargjorde tåget för en färd in till Centralen där det åts frukost.

Efter halvannan timmes rast blev det ett helvarv Centralen-Västerhaninge-Kungsängen-Centralen som avlöpte utan problem... tills vi kom tillbaka från Kungsängen i alla fall. I Spånga ringde fjärrtågklareraren upp och meddelade att vi skulle få invänta tågmöte vid Solvalla och köra på "fel" spår tills efter Sundbyberg. Inget skumt med det, sådant händer ibland. När vi närmade oss Sundbybergs station höll vi 90 km/tim. som man får göra, men plötsligt tutar ATC och säger att det är 40! Nödbromsen slår obarmhärtigt till och magnetskenbromsarna dunsar ned på rälsen.

Efter att ha stannat, lossat ATC-nödbromsen och svurit ett par ramsor kunde vi krypa in i Sundbyberg. Min handledare skojar med mig och säger "-Jaha, nu har vi väl ordnat en spårbeläggning på det enda öppna spåret också.". Sekunden senare ringer tågets telefon, det är fjärrtågklareraren...

"-Jaha, gick det lite för fort in i Sumpan eller?" sade han med sur röst, som om jag hade behövt ta ned magneterna för att stanna vid stationen, tack för den! Jag förklarade som det var att ATC fick tuppjuck och tvärnitade oss vid en signal trots att vi borde fått köra 90. Det hade visst blivit en spårbeläggning efter oss, hoppsan. Tur att det rände omkring massor av spårgubbar som kunde gå och se efter vad som hänt. Det räcker ju med en liten metallflisa från magnetskenbromsen på fel ställe så tror systemet att det står ett tåg på spåret så att signalerna inte kan ställas till kör.

Väl inne på Centralen vid tiotiden köpte jag säsongens första lussebulle och avslutade dagen.

Blankett 32, slopat stopp och slött tåg.

Värst vad dålig jag är på att uppdatera den här bloggen... Skäms på mig.

Idag var det en lagom kaosartad dag i pendeltrafiken. Jag började med ett helvarv Centralen-Märsta-Tälje-Centralen. När vi närmade oss Centralen från Märsta så dök det upp ett meddelande på jobbluren: "Sänk hastigheten på Södra station, obehörigt folk i spåret.". Sagt och gjort, vi rullade försiktigt genom tunneln mot Södra, det kan ju vara så att någon vill slippa leva och då ta tåget till hjälp.

Tack och lov syntes ingen sådan person. Däremot syntes det en tjusigt röd signal strax innan plattformarna, jag ringde upp tågklareraren som sade åt mig att ta fram blankett 32 och anteckna en hastighetssänkning utan signalering. Maxhastigheten fram till Årstabron blev 10 km/timmen p.g.a. det här obehöriga folket. Efter Södra station slapp vi dessutom stanna i Årstaberg på grund av att ett pendeltåg hade pajat på nya Årstabron, endast norrgående pendlar stannade i Årstaberg. Vi ankom till Södertälje hamn med en nätt försening på 31 minuter.

Och så tåget ja... Det var det slöaste X10-tåg jag kört. En enhet drog inte alls och övriga hade ingen elbroms och tåget bromsade därmed sämre än vanligt (X10 bromsar extremt bra med elbroms så man blir bortskämd). ATC:n tyckte att den ville bjuda på diverse fel också. Trots allt så var dagen väldigt bra, all övning är nyttig övning.