Det går inte som på räls.

Det var dumt av mig att skriva om att allt har gått bra. Två dagar i rad har det varit lite bök på jobbet, inget allvarligt men ändå.

Igår var det signalstrul i Flemingsberg som gjorde att jag fick fylla i en blankett för att passera en stoppsignal (det tar en stund), vilket självklart gör att hastigheten blir låg fram till nästa körsignal. Senare på dagen strulade vägövergången vid Solvalla två gånger på mindre än tre timmar. Mer blankettskrivning, tackar.

Idag var det desto värre. Det blev fel på tåget i Älvsjö och det var inte trevligt, jag har inte samma känsla för de moderna pendeltågen som jag har för tågen på Roslagsbanan (har varit tågreparatör på banan en gång i tiden). När vi stannade i Älvsjö visade det sig att tåget hade dött! Det blev telefonsamtal till tågledningscentralen och Stockholmståg för att förklara att vi inte kom någonvart, sedan blev det till att felsöka. Av någon anledning ville inte strömavtagarna gå upp mot kontaktledningen. Med lite svordomar, knatande fram och tillbaka i tåget bland allt folk, vridande på diverse kranar och med hjälp per telefon fick jag igång tåget och kunde avgå 20 minuter försenad.

Det var en lite jobbig situation idag, men det var tur att det var sent på kvällen och inte i rusningen. Dessutom är det ju lite kul när det händer andra saker på jobbet än rent tågkörande. Imorgon är det en ny dag, god natt!

Allt går som på räls.

Jag vet inte vad det här ska föreställa. Inget skojigt har hänt som är värt att skriva om. Ibland kommer det ett meddelande på jobbtelefonen i stil med "Vägskyddet Sulkyvägen ur bruk, förbered blanketter!" eller liknande. Men varje gång ett sådant meddelande kommer så är jag på fel bana eller så är det reparerat lagom tills jag kommer till platsen.

Igår kväll blev det i alla fall ett litet signalfel mellan Skogås och Handen som krävde ett par blanketter för tillstånd att köra förbi stoppsignaler, sedan fick vi tillkalla ordningsvakter för att hiva av ett fyllo i Västerhaninge när vi tog tåget ur trafik. Dessutom hade jag övernattningspremiär i Södertälje natten mot idag, lokalerna känns lite provisoriska men duger alldeles utmärkt till nattvila. Nattjobbet avslutades på Centralen 05:50. Att susa hem på motorvägen ut från stan och få se köerna in mot stan är inte illa. :-D

Vid sidan av jobbet så har jag fått fatt i allehanda praktiska uppgifter på några störande element (klottrare, koppelåkare m.m.). Sådana uppgifter skickas vidare till säkerhetsavdelningen, det ska vara både tryggt och snyggt på tågen!

Tågvärdspremiär och X1-reserven.

Natten mot idag skulle jag enligt schemat sitta på X1-reserven (kallas fortfarande så, även om X1 inte är kvar) från 22:30 till 06:00. Åkte in med tåget och frågade som vanligt om föraren eller tågvärden ville stiga av på vägen. Föraren ville stiga av i Årstaberg så jag tog över tåget den korta biten in till stan.

Strax innan Årstaberg ringde jag in och berättade jag att jag körde tåget den sista biten och passade samtidigt på att anmäla mig för reservtjänstgöringen. Väl inne på Centralen inhandlades en kulinarisk måltid på restaurant Gyllene måsen och fötterna riktades sedan mot reservtåget som står vid Norra bantorget. Men när jag kom fram efter en stund så fanns det inget tåg där...

Jag ringde och frågade lite försynt var de hade placerat reservtåget idag. "-Jaha, ja visst fan! Det glömde jag att säga förut, vi har inget just nu. Det kommer ett från Södertälje så småningom, sätt dig uppe i uppehållsrummet så slår jag en signal när det är dags.". Så pass, helt om marsch! När jag nästan var framme så ringer telefonen samtidigt som jag ska slå koden vid dörren och hålla i en påse och en drickamugg. "-Nu har vi ett annat uppdrag åt dig, du får åka tågvärd till Bålsta och ta taxi tillbaka."

Tack och lov var det en timme tills tåget skulle gå och maten kunde ätas i lugn och ro. En timme senare gick jag ned och ställde mig längst fram på perrongen. Goddag yxskaft, jag ska ju stå i mitten idag! När tåget kom in löste jag av tågvärden och frågade lite om var det kan vara besvärligt att se alla dörrar. Turen upp till Bålsta gick smärtfritt, det var rätt skönt att inte behöva köra tåget som omväxling. I Bålsta stod det en taxi med en jättetrevlig chaufför och väntade på mig.

Tillbaka i stan anmälde jag att jag var tillbaka och knallade återigen ned till reservspåret. Denna gång via en annorlunda väg eftersom Centralstationen hade stängt, jag fick istället gå ned på spår 13/14 och över spår 12-10 med reflexvästen på. Fyra X10 stod och väntade och det blev en pratstund med föraren som suttit där innan. Städarna kom efter någon timme och sedan klargjordes tåget.

Dagens sista arbetsuppgift blev ett tågsättsbyte, det kom ett kort tåg från depån som inte kunde gå i rusningen. Vi bytte tåg med varandra och jag fick åka ned på spår 12 för att vända upp igen, denna gång med en ensam X60. När detta var överstökad återstod endast en timme av tjänstgöringen och jag passade på att slappna av en stund. Efter att ha blivit avlöst satte jag mig längst bak i ett tåg hemåt, ganska så trött. Jag som trodde att det skulle bli en händelselös natt... Tji fick jag!