Två gånger på två veckor har jag haft föräldrar som tråcklat sig under plattformsbommar med barnvagn och allt. Undrar hur det står till i skallen på dessa.
Först var det mamma, pappa och barnvagn i Nynäsgård som var försenade till tåget. De fick naturligtvis inte åka med och hade ingen aaaaning om varför jag förbjöd dem att stiga ombord. Efter att ha talat vett med dem samt fått ett antal böner och bedjanden så släppte jag ombord dem (de var stadsråttor ute på vift). Jag är inte gjord av sten, men det var ett stort undantag.
Idag stannade jag i Segersäng på väg söderut med mitt tåg. Vid plattformsövergången stannade en mamma med sin barnvagn och fällde ned den där grejen man har över vagnen för att ungen inte ska bli våt/få sol på sig. "Gulligt, barnet ska få titta på tåget" tänkte jag. Åhej vad fel jag hade! Hon fällde ned det där skyddet för att lättare kunna komma under bommarna. Påtalade det väldigt olämpliga i handlandet och fick som svar att "-Jag bedömde att jag skulle hinna, det är ändå mitt ansvar.". Goddag yxskaft, jag såg inte ett enda uns ansvar hos det fruntimret och påpekade att hon inte är särskilt lämplig som förälder. Detta uppskattades inte av henne, men tyvärr är det ju sant. Hon gick mot Segersängs by, antagligen en stadsråtta som flyttat ut till landsbygden ("stadsråtta" är f.ö. motsatsen till "lantis" om någon nu skulle finna uttrycket nedsättande).
Väl tillbaka på Centralen skrev jag ett förbättringsförslag om att hänga galler under alla plattformsbommar (inte kedjor, galler), förhoppningsvis bifalles det eftersom det redan finns på ganska många platser.
